Det känns som om jag ser mig själv ovanför. Som att själen hamnat lite fel och är vilsen. Som om jag inte litar på mig själv. En rastlös och virrig själ. Jag önskar bara det vore sommarlov nu. Jag önskar bara att jag hade en förälskelse i någon som fick mig att må bra. Men hur ska jag kunna lita på någons känslor när jag inte ens litar på mig själv längre?