Jag kan inte riktigt förstå det själv. Att jag släppt in dig i mitt liv igen. Jag vet att min kärlek till dig var oerhört stor, men samtidigt vet jag att din kärlek till mig aldrig var tillräcklig. Så jag kan inte riktigt förstå det, att jag givit det en ny chans. Dig en ny chans och du mig en. Förhoppnings vis är jag mer medveten om riskerna och låter mig inte trollbindas så lätt som förut. Och jag tycker om dig, det gör jag. Jag hoppas bara att min kärlek till dig är tillräcklig? Och detsamma om din kärlek till mig. Och efter allt som hänt, hoppas jag verkligen på det? Jag hoppas det.