Alla känslor, så många, så samtidigt. Jag är glad, ledsen, arg, förvirrad, sur samtidigt som jag ler, gåter, skrattar och deppar. Och det är jätteskönt att få skriva av sig. Och jag lyssnar på Melissa Horn och njuter av det vackra ljuset som spridit sig i hela vardagsrummet. Jag vet igenting, jag vill inte veta, jag kan inte veta. Det gör så ont i mig, som massa små knivar som vrider och vänder sig i magen på mig. Inga fjärijar i min mage. Inga fjärilar. Jag ville bara vara lycklig, jag ville bara vara så löjligt kär...