Nu har mina tre jobbiga dagar gått, nästan iallafall. Tre dagar som jag visste skulle vara jobbiga. För så var det förra gången. Det går så mycket lättare när jag är med mina vänner, gör något hela tiden och skickar små fina sms till någon med vackra ögon. Det är så mycket svårare när jag jämnför allt med dig, ser dig i allt och när jag lyssnar på sorgliga kärlekssånger i regnet när man går hem. Det svåraste av allt är ändå när jag undrar och tänker på vad du gör... det slår emot mest.

Det är så svårt när jag tänker på vad jag kommer sakna med dig. Och lite lättare när jag tänker på vad jag inte kommer sakna med dig, men sen mitt i allt ser jag ändå en charm med allt det negativa med dig. Och då blir allt sådär svårt igen...