Jag är så chockad, helt utan ord och arg. Typ. Tur som fan att jag inte ligger och bölar iallafall. Om det finns en gud eller en buddha kan han fan inte tycka om mig. Tydligen ska jag bli sparkad på och spottad i ansiktet. Tydligen ska jag bli nertryckt, förnedrad och sårad. Och jag förtjänar fan inte det, det gör jag inte! Jävla kärlek.

Och ändå kan jag inte ge upp! Jag måste vara riktigt trög... eller så är det mitt sjätte sinne och magkänslan som inte vill att jag ska ge upp. Efter regn kommer solsken? Vi får se...