Jag väntade hela kvällen på att du skulle komma. Hoppades på att du bara skulle dyka upp. Du kan vara så spontan i andra lägen, men att bara dyka upp och knacka på hos mig verkar vara svårt utan att du fått en inbjudan. Jag gav till och med vinkar om att jag ville att du skulle komma, jag sa det till slut men ändå dök du inte upp. Även när jag visste att det var försent och även fast jag insåg att du inte skulle komma hoppades jag ändå på det. Att du var här just nu hade betytt så mycket för mig. Att du höll om mig, att få känna din kärlek hade verkligen betytt allt för mig just nu. Känna huvudvärken från all gråt som lagt sig som en tjock dimma sakta försvinna. Att få somna i din famn...